World Usability day är en interantionell dag skapad för att uppmärksamma användbarhet i alla sina aspekter. Hundratals evenemang annordnas över hela världen och STIMDI anodnade ett möte på ÅFs kontor i Solna.
Jag var inbjuden bland en imponerande skara av framtående designers för att inspirera och höja kompetensen hos yrkesaktiva UX-desginers från Stockholm men i publiken fanns även designers inresta från hela sverige.
Mitt föredrag handlade om att vi som designers ofta känner att vi kan bidra till mer än vi gör idag. Min tes är att vi desginers behöver se oss själva som ledare och se på vårt arbete på ett nytt och mer proaktivt sätt.
Hur kan vi UX-designers se till att komma in från början i projektet, innan allt redan är bestämt?
Utmaningen för oss som designers är att bygga sådant förtroende att organisationen tar vara på vår kompetens redan i planeringen av nya projekt. Vi vet att med användarperspektivet tillvaratarget redan från start får man bättre planeringsunderlag, bättre användning av resurser enklare genomförande och bättre slutresultat.
Vi behvöer lära oss att bidra till vad som händer innan besluten fattas
Når man startar ett projekt beskrivs det ofta som en rät linje. Det början med ett beslut och slutar med ett resultat. Har vi dessutom en budget är alla nöjda. Men finns det någon någonsin sett har ett sånt projekt. Det första som händer är att det mer ser börjar slingra som en serpentin. Och ofta blir resultatet ett helt annat än vad man trodde från början.
I vårt arbete har vi ett annat sätt att betrakta projekt. Vi är intresserade av vad som händer innan beslutet. Sedan, när allting redan är beslutat, har vi väldigt liten möjlighet att påverka och bestämma? Vi brukar rita ett projekt som ett berg där vi går från tidigt till sent. I mitten, finns ett beslut. I bakgrunden till ett nytt projekt finns nästan alltid något som vi skulle kunna kalla smärta. Något som gör ont. Det finns någon möjlighet där som vi inte kan ta vara på. Hade vi bara haft den här nya IT-prylen(?) skulle vi kunna göra allting så mycket bättre.
I vårt arbete ser vi den här processen som en uppförsbacke. Och det värsta är att uppe vid toppen, där beslutet ska fattas, är det dimma och vi har ingen aning om hur det ser ut där uppe.
Som vi ser det står vi i början av projektet i en uppförsbacke och det gör ont. Kan vi i en sådan situation av extrem osäkerhet bli bekväma i att applicera våra designprocesser och workshopmetoder för att ta fram beslutsunderlag kan vi hjälpa hela vår organisation att handla rationellt och fatta sunda beslut.
Modellen kring projektberget delar upp arbetet med att ta sig upp för uppförsbacken till beslutet i tre olika faser:
- Definiera problemet. Gör det ont på ett eller flera ställen?
- Bryta ner problemet eller möjligheterna i så små delar så att var och en går att lösa.
- Samla och presentera ett förslag som det går att fatta beslut om.
Det vi har sett under arbetets gång är att vi hittar massor med möjligheter att flytta arbete från före beslutet till efter beslut. När beslutet sedan väl är fattat och man kommer till nedförsbacken handlar det mest om att sätta i produktion allt det som redan är planerat.
Avlasta dina chefer och beställares bördor och bli en mer uppskattad designer
Det nya perspektivet, att som designer fokusera på vad som händer innan beslutet har hjälpt oss i Whiteport att bli mycket mer uppskattade som designers och på ett naturligt sätt bli inbjudna till att jobba med besluten snarare än att producera det något någon redan bestämt. Vi kan i själva verket avlasta projketledare och företagsledning och ta lite av tyngden av deras axlar. Varför inte börja se dig själv som en “för tidigt”-människor snarare än en “försent-människa? Du kommer snart att märka skillnaden!